Vi klarade det!

Nu har vi kommit ner ifran Afrikas hogsta berg! Det var det absolut haftigaste men jobbigaste vi nagonsin gjort! Wilma tror att hon kan likna det med att foda barn - fruktansvart smartsamt men otroligt vackert!

Vi var en grupp pa 9 personer, Wilma, Ebba, Isabelle, tre hollandskor, tva britter och en fran nya zealand. Alla forutom vi var lakarstudenter, sa vi var lyckligt lottade. Till denna grupp pa 9 personer, hade vi 4 guider, 2 kockar, 2 servitriser och 33 bärare. Vi har aldrig kant oss sa uppassade tidigare. De bar allt, gick mycket fortare an vi och nar vi val var framme vid campet var talten uppsatta och maten lagad.

Vi startade fortsa dagen pa 1800 m och vandrade genom regnskog i 5 timmar i regn. Kom upp till Machame camp pa 3000 m. Mycket mysigt, vi sov 3 tjejer i ett litet talt. Redan har borjade det bli kallt. Men bada tva var fortfarande friska.

Andra dagen gick vi 4 timmar med vara lunchpaket till Shira camp pa 3840 m. Wilma var fortfarande frisk. Vi njot och alskade att vandra i naturen. Det var har vi borjade fa forstaelse for de som bestiger berg - "detta ska vi gora oftare".

Tredje dagen vandrade vi 6 timmar upp till 4600 och ner och kom fram till Baranco camp pa 3940. Wilma blev magsjuk och led hela dagen. Jag forstod nog inte riktigt hur daligt hon madde och tyckte hon skulle byta installning. nar vi kom fram kraktes Wilma men jag tyckte att hon borde ata mera ris med socker pa trots att det vaxte i munnen. I efterhand har jag lite angest.

Fjarde dagen - Wilma totalt energilos. Vi vandrade i 4 timmar till Karanga valley camp - 4100 m. Har fick vi stor nytta av vara kara lakarstudenter som tryckte i Wilma massa piller. Pa eftermiddagen gjorde vi en sa kallad acclimatization walk. Vi gick alltsa ca 100 m hogre upp for att vanja oss vid hojden och sen gick vi ner igen. Framat kvallen madde Wilma battre.

Femte dagen gick vi bara i ca 3 timmar. Wilma hade antligen lyckats ata en ordentlig frukost. Jag hade tur och madde fortfarande jattebra med massa energi. Som tur var hade jag Isabelle som jag kunde studsa fram med. Den kommande natten var den vi hade vantat pa i 5 langa dagar. Vi at middag kl 17. Kl 21 somnade vi antligen och kl 23 blev vi vackta igen. Da var det dags for te och mariekex.

Sjatte dagen borjade alltsa redan 00.00 efter tva timmars somn. Vandringen startade med pannlampor under en stjarnklar himmel och en valdigt massa klader pa oss. Vi gick pole pole (langsamt) och sag bara ca en meter framat. Efter tre timmar vilket var ca halva vagen far en av doktorerna vanda efter att ha rakat ut for samma som Wilma fick nagra dagar tidigare.
Nu borjade det bli riktigt tungt och Wilma hade svart att andas. Det var nu som jag faktiskt borjade ta henne pa allvar. Som tur var fick Wilma skjuts av en av guiderna som tryckte upp henne for berget medans han sjungande bar bade Wilmas och min ryggsack. Efter ca 6 timmar nadde vi Stella point pa 5700 m. Vi trodde det var over men da var det drygt en timmas slapande kvar till den riktiga toppen. Bade jag och Wilma kom dit med sma marginal och vi brot ihop av utmattning och gladje. Det var sa otroligt haftigt! Med soluppgang och glaciarer som omringade oss stod vi pa toppen av varldens hogsta fristaende berg!!!

Nu var det 6 timmar kvar av vandring nerat till kvallens camp. Da fick Wilma sin energi tillbaka och vi akte skidor med vara kangor nerfor berget i sanden. Utmattade och overlyckliga sov vi dar en natt och vandrade sedan dagen efter ner genom regnskogen i 3 timmar. Val tillbaka pa vart hostel fick vi duscha efter en vecka av smuts och svett. UNDERBART!!
Nu ar vi omma I hela kroppen men vi mar valdigt bra. Kanns overkligt att se bergstoppen bakom oss dar vi statt.

Bilder och filmer kommer snart nar det fungerar.
Puss och kram Wilma och Ebba