sist men inte minst!

Nu har vi haft de sista mötet! allting gick jättebra och föräldrarna var nöjda. Jag och Wilma hade det väldigt mysigt med barnen än en gång.

Mötet avslutades med att familjerna ville säga ett gemensamt tack till oss och er, eftersom det var sista gången vi träffar dem alla samlade. Det var väldigt fint, några av dem hade med sig små presenter. Till exempel så fick vi varsin smutsig liten plasttallrik av en farmor och en familj hade täljt fina salladsbestick med våra namn inristat. Tidigare hade de frågat oss vad våra pappor heter, för här är pappans namn även ofta efternamnet. På mina bestick står det därför "Ebba Dog" och på Wilmas "Vilmar Gunna".

De var viktigt för dem att deras tack kom fram till er där hemma som bidragit med pengar! så tack tack från alla tio familjer!


Vi har nu ocksa suttit alla inblandade i Malaika och bestämt vad som ska hända i framtiden. Malaika har en visson om att i framtiden bli ett projekt som hjälper 100 utsatta barn med HIV/AIDS. Nu finns det 11 barn och 10 familjer. Som vi tillsammans hjälpt.
Allt vi har lyckats göra under våran tid här för dessa familjer vill vi göra för fler och med de pengar vi har kvar är det i alla fall en början. Vi har tillsammans gjort en budjet så att pengarna ska räcka så länge som möjligt för 10 nya Familjer, men vi ger inte upp... vi kommer fortsätta hemma att samla in mer pengar för att hjälpa fler och fler Vi har därför redan gjort hembesök hos två eventuellt nya familjer.
Michael kommer fortsätta uppdatera oss om familjerna och deras företag och även information om det nya familjerna och deras alla möten.

Vi sa också hejdå till alla barnen på centret i fredags och det var verkligen fint. Barnen hade tagit ledigt från skolan och efter lunch hade dom en lång uppvisning med akrobatik, trummor och dans. Alla hade på något sätt även bidragit med en liten present ex, några barn hade ritat teckningar, en av personalen hade sytt kjolar och en hade skapat fantastiska tavlor av naturens alla tillgångar typ bananbland och bambuskott. Vi fick fantastiska lovord av både personal och barn och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när en av de äldsta killarna tackade.
Vi bjöd på godis dansade och kramades lite innan det var dax att för sista gången gå vägen vi nu vandrat i 3 månader. Vi drar på semester i två veckor innan vi den 16 december landar 11.30 på Landvetter.

Kram Wilma Ebba