lördag 28 november 2009
sist men inte minst!
Nu har vi haft de sista mötet! allting gick jättebra och föräldrarna var nöjda. Jag och Wilma hade det väldigt mysigt med barnen än en gång.
Mötet avslutades med att familjerna ville säga ett gemensamt tack till oss och er, eftersom det var sista gången vi träffar dem alla samlade. Det var väldigt fint, några av dem hade med sig små presenter. Till exempel så fick vi varsin smutsig liten plasttallrik av en farmor och en familj hade täljt fina salladsbestick med våra namn inristat. Tidigare hade de frågat oss vad våra pappor heter, för här är pappans namn även ofta efternamnet. På mina bestick står det därför "Ebba Dog" och på Wilmas "Vilmar Gunna".
De var viktigt för dem att deras tack kom fram till er där hemma som bidragit med pengar! så tack tack från alla tio familjer!
Vi har nu ocksa suttit alla inblandade i Malaika och bestämt vad som ska hända i framtiden. Malaika har en visson om att i framtiden bli ett projekt som hjälper 100 utsatta barn med HIV/AIDS. Nu finns det 11 barn och 10 familjer. Som vi tillsammans hjälpt.
Allt vi har lyckats göra under våran tid här för dessa familjer vill vi göra för fler och med de pengar vi har kvar är det i alla fall en början. Vi har tillsammans gjort en budjet så att pengarna ska räcka så länge som möjligt för 10 nya Familjer, men vi ger inte upp... vi kommer fortsätta hemma att samla in mer pengar för att hjälpa fler och fler Vi har därför redan gjort hembesök hos två eventuellt nya familjer.
Michael kommer fortsätta uppdatera oss om familjerna och deras företag och även information om det nya familjerna och deras alla möten.
Vi sa också hejdå till alla barnen på centret i fredags och det var verkligen fint. Barnen hade tagit ledigt från skolan och efter lunch hade dom en lång uppvisning med akrobatik, trummor och dans. Alla hade på något sätt även bidragit med en liten present ex, några barn hade ritat teckningar, en av personalen hade sytt kjolar och en hade skapat fantastiska tavlor av naturens alla tillgångar typ bananbland och bambuskott. Vi fick fantastiska lovord av både personal och barn och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när en av de äldsta killarna tackade.
Vi bjöd på godis dansade och kramades lite innan det var dax att för sista gången gå vägen vi nu vandrat i 3 månader. Vi drar på semester i två veckor innan vi den 16 december landar 11.30 på Landvetter.
Kram Wilma Ebba
Mötet avslutades med att familjerna ville säga ett gemensamt tack till oss och er, eftersom det var sista gången vi träffar dem alla samlade. Det var väldigt fint, några av dem hade med sig små presenter. Till exempel så fick vi varsin smutsig liten plasttallrik av en farmor och en familj hade täljt fina salladsbestick med våra namn inristat. Tidigare hade de frågat oss vad våra pappor heter, för här är pappans namn även ofta efternamnet. På mina bestick står det därför "Ebba Dog" och på Wilmas "Vilmar Gunna".
De var viktigt för dem att deras tack kom fram till er där hemma som bidragit med pengar! så tack tack från alla tio familjer!
Vi har nu ocksa suttit alla inblandade i Malaika och bestämt vad som ska hända i framtiden. Malaika har en visson om att i framtiden bli ett projekt som hjälper 100 utsatta barn med HIV/AIDS. Nu finns det 11 barn och 10 familjer. Som vi tillsammans hjälpt.
Allt vi har lyckats göra under våran tid här för dessa familjer vill vi göra för fler och med de pengar vi har kvar är det i alla fall en början. Vi har tillsammans gjort en budjet så att pengarna ska räcka så länge som möjligt för 10 nya Familjer, men vi ger inte upp... vi kommer fortsätta hemma att samla in mer pengar för att hjälpa fler och fler Vi har därför redan gjort hembesök hos två eventuellt nya familjer.
Michael kommer fortsätta uppdatera oss om familjerna och deras företag och även information om det nya familjerna och deras alla möten.
Vi sa också hejdå till alla barnen på centret i fredags och det var verkligen fint. Barnen hade tagit ledigt från skolan och efter lunch hade dom en lång uppvisning med akrobatik, trummor och dans. Alla hade på något sätt även bidragit med en liten present ex, några barn hade ritat teckningar, en av personalen hade sytt kjolar och en hade skapat fantastiska tavlor av naturens alla tillgångar typ bananbland och bambuskott. Vi fick fantastiska lovord av både personal och barn och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när en av de äldsta killarna tackade.
Vi bjöd på godis dansade och kramades lite innan det var dax att för sista gången gå vägen vi nu vandrat i 3 månader. Vi drar på semester i två veckor innan vi den 16 december landar 11.30 på Landvetter.
Kram Wilma Ebba
måndag 16 november 2009
sista mötet
Vi har nu lagt mycket krut på den nya familjen så att mamman och Meshack ska kunna ta del av lånet. I tisdags förra veckan åkte vi upp till dem i bergen för att ge myggnät, filt och det sista kläderna ni samlat in.
Eftersom Tanzania är inne i en liten regnperiod just nu så möts vi av en lättare skur, vägarna som är av endast jord förvandlas till långa lerpölar så det blir helt omöjligt att ta sig upp i bergen där de bor. Så där stod vi med bilen slirande i backen och fick be mamma Meshack komma och möta oss. Vi hade med oss en socialarbetare från KCMC, det stora sjukhuset som familjerna får stöd ifrån. Hon sa att Mamma Meshack ser så mycket gladare ut och tackade oss djupt för att hon nu får delta i detta projekt.
vi körde också ut till alla familjer och gav dem näringsrikt mjöl som barn med HIV behöver för att hålla sig friska. tråkigt nog har vår älskade chaufför plötsligt sagt upp sig så fick hyra in en kille som körde runt oss..
I fredags hade Deus och ekonomi konsulten från förra mötet, ett privat mötet med Mamma Meshack, där hon fick samma genomgång som de andra familjerna. Henne ska vi köpa en symaskin till så hon kan sy kläder till marknaden som är i deras by tre gånger i veckan, de andra dagarna vill hon sälja lite hudvårdsprodukter. Mycket drivande!
Den 21/11 nu på lördag är vårt sista möte med familjerna, ett mötet som kommer innehålla mycket! vi har varit på det största HIV/AIDS centret i Moshi och hyrt in en föreläsare. Vi ska ha en heldag med familjerna där de tillsammans ska diskutera attityd, kunskap och hantering kring HIV/AIDS.
Han som ska föreläsa verkar väldigt duktig, så det känna bra!
Denna dagen kommer också vara våra sista gång vi träffar dem alla samlade och hoppas att det ska bli lyckat och att dem vågar diskutera och dela med varandra.
vi återkommer med hur allting har gått!
kram Ebba och Wilma
måndag 9 november 2009
En ny familj!
Vi har inkluderat ännu en familj. Pojken heter Meshack och är 2 år. Han bor ihop med sin mamma högt uppe i berget i en liten stuga. Pappan dog förra året i HIV.
Farmor och farfar till Meshak bor i stugan bredvid men de vill inte veta av mamman eller pojken som enligt dem tog död på deras älskade son.
Mamman och pojken har ingenting och farföräldrarna delar inte med sig av något. Men mamman är en kämpe och gör allt för att sonen ska må bra dock är hon själv smal som en sticka.
Hos denna familj märks det tydligt att det är kunskap som saknas. Farföräldrarna tror att mamman och pojken smittar om de vidrör något som är deras. De får alltså inte låna köket för att laga maten de får av oss.
Det blev en vild diskussion på swahili mellan farfar, farmor och personalen från Kili centre. De fick förklara för farföräldrarna att de måste acceptera sitt barnbarn, ¨pojken är faktiskt utav av ert eget blod¨. Men de propsade på att mamman och Meshack borde flytta därifrån. Tillslut gick de i alla fall med på att låna ut köket och vi hoppas de håller vad de lovat.
Nu ska alltså pojken få mat varje månad tack vare er. Så småningom ska de också få ta ett lån och starta sitt eget företag. Vi ska också ge pojken kläder, myggnät och filtar.
Med mer pengar kan vi hjälpa ännu fler familjer! det känns underbart! tack!
måndag 2 november 2009
KONTONUMMER OCH BANK
Bohusbanken 12140188551 (de fyra forsta ar clearingnumret o banken kan ibland heta danske bank)
Nu har familjerna hämtat lånet!
Idag har alla familjerna skrivit på kontraktet och hämtat sitt lån på Kili Centre. Allting gick jättebra och familjerna var mycket glada och tacksamma!
De nästkommande veckorna kommer vi åka ut till familjerna och se hur allting går.
Här nedan är bilder på när några av familjerna skriver på kontraktet:
tisdag 27 oktober 2009
Andra och tredje Malaikamötet
Andra Malaikamötet 17/10
Det har tillkommit två familjer, Rahelo 10 år och Neema 11 månader båda bor hos sina morföräldrar. Kul att se alla familjerna på Kili centre igen!
Inför detta möte hade familjerna skrivit en budget på sitt egna företag. Många av familjerna vill till exempel öppna ett fruktstånd och några vill sälja second-hand kläder på den stora marknaden i Moshi.
Det huvudpunkter som diskuterades var:
- anledningen till att de får låna pangar och hur pengarna ska spenderas
- negativa följder av att ha tillgång till så mycket pengar.
-förslag på lösningar till de negativa följderna. En fin lösning som alla familjerna var överens om var- "to believe and pray god".
Familjerna kom själva med förslaget att de pengar som inte används ska sparas på Kili center. Det bestämdes även hur mycket pengar som skulle lånas ut till varje familj. Minimum 100 000 Tsh = 550 kr och max 200 000 Tsh = 1 100kr . Deus tillsammans med familjerna började på ett kontrakt som de sedan ska skriva under tillsammans med pengarna som ska delas ut den 2 November. Då ska dem även ha med ett vittne.
Vi var aktiva i lekrummet, barnen som sagt trivs med oss och är nu lite mer krävande som barn ska vara. Men på något sätt lyckas vi styra och ställa med vårt lilla ordförråd, "hapana" som betyder "nej" används flitigt i olika tonlägen. Leksakerna ni skickat med andvänds, pussel och lego är uppskattat och stora pappers ark på golvet blir vackra täckningar.
Vi har bifogat en del av rapporten ifrån mötet här nedan:
CLARIFICATION ON THE MAIN PURPOSE OF THE LOAN AND HOW THE MONEY WILL BE SPENT.
In a big circle group, with participatory approach, participants listed down how they will utilize the profit gained from the capital loan run business. They said the profit will cover medical costs for medics they don’t get for free from government hospitals, transport fares to and from clinic centres, educational costs for the children, clothing and nutrition food for their children as well as to easier them to communicate via phone air costs if any emergence.
NEGATIVE OUTCOMES AFTER RECEIVING THE LOAN
Participants said, probably they will experience negative results like some parents or guardian of the children will follow into conflict due to one of them miss-allocate the purpose and the budget of the loan,e.g becoming alcoholic or spending the money for unnecessary things or spending the money without having the plan before.
SOLUTIONS PROPOSED ON HOW TO OVERCOME NEGATIVE OUTCOMES
To believe and pray God
To keep profit interest in the bank accounts
The malaika families extra money to be kept at Kili centre office
To buy an asset or crops so it could be sold when the price will be high
COMMON COMMENTS AND RECOMMENDATIONS PROPOSED ON THE LOAN CONTRACT
The participants said;
The loan will target the sick children
To be open and transparent if a capital loan is progressing profitably or if it is getting loss
To be frankly to speak out some reasons leading them getting profit or loss
To put into consideration that the money is not a gift so needs to be re-funded at a specific date and a proposed agreement.
They said the good period for them to start re-funding the loan is better to be three months after receiving and starting doing business
They said tsh.10 000 is a right amount to re-fund for every loaner for every month
They proposed that it is better to re-fund the loan amount at the business place or home of the family and sign the written document/form
Kili centre staff to do follow-ups in order to supervise and evaluate how the business is progressing.
It was proposed that during signing the agreement it is better the witnesses to be part of the family members and not people who are not family members or local government leaders. This can be done in order to maintain child/parent/guardian confidentiality and loan acquisition
OTHER OPINIONS SPOKEN
They said,Malaika clients must report any time to corresponding Kili centre staff if any thing happened and needs support
The malaika project services are contributing a lot for both children who is sick as well as other family belongings
The date/day for doing follow up is better to be arranged by the Kili centre office
I fredags 23/10 hade vi möte med ekonomen som skulle förelösa dagen efter på tredje mötet med Malaikafamiljerna. Vi skrev klart kontraktet, och gick igenom med Deus specifikt vad dessa familjer behöver lära sig för att kunna driva ett företag. Han var en trevlig man som var muslim, klockan tolv fick han bråttom och skulle iväg och be.
Tredje Malaikamötet, i lördags 24/10
Det va fint att se alla familjerna åter igen, alla familjerna klär verkligen upp sig inför dessa möten och vi kan stolt berätta att ALLA barn har kläderna som ni har sänt med oss.
Ekonomen satte igång direkt med att föreläsa för föräldrarna. Vi tog som vanligt hand om barnen i lekrummet. De är verkligen charmiga små barn, vi vill ta med oss hela gänget hem. Wilma hade en liten pojke som hängde som en apa runt hennes ben hela dagen. Den lilla flickan sov middag i mitt knä igen - underbart!
Det var häftigt att se hur ekonomen föreläste för föräldrarna, trots att vi inte förstod något kunde man se på kroppsspråket att han var väldigt pedagogisk. Hilary och Deus berättade för oss att allting gick jättebra. Föräldrarna var mycket intresserade och ställde mycket frågor. Stämningen bland föräldrarna har förändrats, man märker att de har fått hopp och de känns faktiskt redan nu mer energifulla och redo att jobba hårt för att tjäna sina egna pengar. De är så extremt tacksamma gentemot er som gjort detta möjligt!
Idag ska vi ut och se till att alla har skaffat sig var sitt vittne inför måndagen då pengarna ska tas emot och kontraktet skrivas på.
Vi återkommer med uppdateringar!
kramar Wilma och Ebba
Neema, den nya flickan med sin mormor.
En liten flicka som fått era kläder.
Ekonomen föreläser.
Barnen äter lunch.
Barnen är fascinerade av vårt blonda hår..
Här sitter föräldrarna på mötet.
Wilma leker med barnen.
Malaikaföräldrarna, uppklädda och fina.
fredag 23 oktober 2009
Sorry
Hej alla läsare, jobbigt men internet vill inte jobba med oss och vi har riktigt svårt att få upp bilder! Vi vet att bilder säger mer än tusen ord och kommer inte ge upp men sluta inte läsa.. vi är laddade för mötet som är imorgon...
Stor kram Wilma och Ebba
fredag 16 oktober 2009
Begravning
Sorgligt men sant så har vi varit på en Afrikans begravning.En personal på Centret vars pappa tog sitt egna liv.
Lite lustigt kändes det att bli inbjudna men vi tackade ja. Och blev påklädda afrikanska kläder som består av två tygstycken med mycket färg, en runt midjan som en kjol och den andra som en scarf för att dölja axlar. Vi plus några från personalen och fyra barn från centret klättrade upp i bilen och stod på ett flak hela vägen till begravningen som låg långt bland alla kaffe plantor och bananträd. Det farligaste vi gjort på hela resan.
På vägen dit mötte vi upp bilen som hade hämtat mannen i kistan, det var inte en fin begravnings bil utan en truck med flak där kistan låg och på kistan stod några av de män som skulle till begravningen och hade varit med och hämtat liket på sjukhuset. Fram tills nu kändes det hela faktiskt ganska flummit, men när vi svänger in i byn där familjen bodde och själva sermonin tog allt en helt annan vändning.
Vi möts av det hemskaste skriken jag någonsin hört och en hel familj som sitter tryckta mot en vägg och verkligen skriker ut sin sorg. Här visar man sina känslor och håller inte inne med nått. Döttrarna till den avlidne skrek kastade sig på marken slog med händerna. Det blev verkligen en känslosamt och svårt att hålla tårarna tillbaka. Att ta sitt egna liv här i Afrika är tydligen en synd och därför ville ingen från kyrkan delta, därför var det en av personalen från Kilicenter som höll i psalmerna och en granne från byn som fick hoppa in som "präst". Allt var otroligt vackert, kvinnorna bar mycket färger och särmonin hölls utomhus bland grönt och blå himmel.
Vi kände oss lite obekväma i början eftersom vi under en kort stund fick all uppmärksamhet, men efter ett liten tag fanns vi inte längre vilket va skönt, det känns till och med som att familjen uppskattade våran närvaro. Tydligen fint att ha Vita på sin begravning så fotografen tog ett foto med bara oss på.
Skriken va verkligen hemska och efter ett tag kändes det nästan som kvinnorna tävlade om vem som kunde skrika högst. Men varje skrik skar värkligen i hjärtat. Begravningen var med öppen kista. Riktigt tungt eftersom mannen hade hängt sig bara för två dagar sedan och sjukhuset hade inte tvättat honom. En del av begravningen gick ut på att alla skulle ta ett varv runt kistan och lägga en summa pengar till familjen i en liten krans. Vi har nog aldrig sett en så död människa. Han hade vitt kladd i munnen, blod från näsan och stora sår efter snöret som han hängt sig i, det gjorde ont att behöva se barnen se sin pappa i det siktet. En sed vi inte riktigt förstod oss på. En annan sak som var mycket fint var att hela byn kom till begravningen, skojar inte om jag säger att det var över 100 pers. Tydligen är detta ganska få på en begravning eftersom alla grannbyar också brukar delta, men eftersom han hade hängt sig så ville inte alla stötta. Allt avslutades med att vi blev bjudna på mat. Kött, ris och bönor. Jätte svårt att äta snyggt med händerna. Vi lämnar allt i tystnad och undrar nog fortfarande lite vad vi har varit med om.
Kram Ebba och Wilma
Lite lustigt kändes det att bli inbjudna men vi tackade ja. Och blev påklädda afrikanska kläder som består av två tygstycken med mycket färg, en runt midjan som en kjol och den andra som en scarf för att dölja axlar. Vi plus några från personalen och fyra barn från centret klättrade upp i bilen och stod på ett flak hela vägen till begravningen som låg långt bland alla kaffe plantor och bananträd. Det farligaste vi gjort på hela resan.
På vägen dit mötte vi upp bilen som hade hämtat mannen i kistan, det var inte en fin begravnings bil utan en truck med flak där kistan låg och på kistan stod några av de män som skulle till begravningen och hade varit med och hämtat liket på sjukhuset. Fram tills nu kändes det hela faktiskt ganska flummit, men när vi svänger in i byn där familjen bodde och själva sermonin tog allt en helt annan vändning.
Vi möts av det hemskaste skriken jag någonsin hört och en hel familj som sitter tryckta mot en vägg och verkligen skriker ut sin sorg. Här visar man sina känslor och håller inte inne med nått. Döttrarna till den avlidne skrek kastade sig på marken slog med händerna. Det blev verkligen en känslosamt och svårt att hålla tårarna tillbaka. Att ta sitt egna liv här i Afrika är tydligen en synd och därför ville ingen från kyrkan delta, därför var det en av personalen från Kilicenter som höll i psalmerna och en granne från byn som fick hoppa in som "präst". Allt var otroligt vackert, kvinnorna bar mycket färger och särmonin hölls utomhus bland grönt och blå himmel.
Vi kände oss lite obekväma i början eftersom vi under en kort stund fick all uppmärksamhet, men efter ett liten tag fanns vi inte längre vilket va skönt, det känns till och med som att familjen uppskattade våran närvaro. Tydligen fint att ha Vita på sin begravning så fotografen tog ett foto med bara oss på.
Skriken va verkligen hemska och efter ett tag kändes det nästan som kvinnorna tävlade om vem som kunde skrika högst. Men varje skrik skar värkligen i hjärtat. Begravningen var med öppen kista. Riktigt tungt eftersom mannen hade hängt sig bara för två dagar sedan och sjukhuset hade inte tvättat honom. En del av begravningen gick ut på att alla skulle ta ett varv runt kistan och lägga en summa pengar till familjen i en liten krans. Vi har nog aldrig sett en så död människa. Han hade vitt kladd i munnen, blod från näsan och stora sår efter snöret som han hängt sig i, det gjorde ont att behöva se barnen se sin pappa i det siktet. En sed vi inte riktigt förstod oss på. En annan sak som var mycket fint var att hela byn kom till begravningen, skojar inte om jag säger att det var över 100 pers. Tydligen är detta ganska få på en begravning eftersom alla grannbyar också brukar delta, men eftersom han hade hängt sig så ville inte alla stötta. Allt avslutades med att vi blev bjudna på mat. Kött, ris och bönor. Jätte svårt att äta snyggt med händerna. Vi lämnar allt i tystnad och undrar nog fortfarande lite vad vi har varit med om.
Kram Ebba och Wilma
tisdag 6 oktober 2009
Första Malaikamötet
Hej alla!
nu i lördags den 3/10 hade vi det första Malaikamötet. kl 7.45 är jag och Ebba på plats för att ställa allt i ordning och planera lite med de som är ansvariga. Hakonamatata (inga bekymmer) används inte bara i filmen Lejonkungen utan även flitigt i Tanzania och på vårt barnhem. Ingen av de ansvariga fanns på plats och vi som gillar struktur och scheman blir lite smått irriterade när klockan hinner bli 8.00 och första familjen anländer, tur var det att just denna familjen behärskar lite engelska sa vi kunde iaf välkomna dem och förklara situationen och dagen.
Runt 8.30 började personalen trilla in pole pole (långsamt långsamt) men som tur var väldigt effektivt tog de tag i det som skulle användas på mötet och jag och Ebba kunde koncentrera oss på lekrummet som vi skulle ha hand om.
Inne i samtalsrummet ställde vi stolar i en ring och hängde papper på väggarna så alla kunde hänga med.
I lekrummet lade vi ut stora pappersdukar massor av pennor, kritor, böcker, pussel, bollar och massa lego, riktigt hemtrevligt!
Runt 9.00 hade alla 7 familjerna anlänt + 3 nya som ska delta i projektet. De blev bjudna på frukost (tre brödskivor och te ). Deos som är socialsekreteraren förklarade dagens program medan jag och Ebba försökte med kroppsspråk och lite swahili locka in alla barnen i lekrummet.
I Samtalsrummet:
Satt alla vuxna i ringen som vi skapat och fick börja med att presentera sig själva, vart dom bor och familjemedlemmar. Detta gjordes med hjälp av en boll som kastades från person till person tills alla fått presentera sig. Michael som är rektor på centret förklarade lite om själva centret och om vad Maliakaprojektet går ut på och målet med mötet.
Efter detta splittrades familjerna och delades in i grupper som sattes runt olika bord ute på gården, där fick dom prata sig samman om det olika problemen som de hade och hur dem själva ska kunna hitta en lösning. De som kunde skriva, punktade ner de olika problemen och eventuella lösningar. Dessa papper sattes sedan upp i rummet igen och en från varje grupp fick förklara inför resten av grupperna deras slutsatser.
Med hjälp av denna övning hoppas vi att familjerna fick se att de faktiskt inte är själva med sina problem utan just nu finns det 10 familjer i samma rum med samma problem och viljan att lösa dem. Michael berättade för oss att föräldrarna hade varit väldigt kreativa och kommit på mycket olika idéer på olika små företag som i framtiden kan hjälpa dem ekonomiskt. Det var allt från att sälja kläder till att öppna fruktstånd.
Efter en liten vattenpaus sattes sig familjerna var for sig och försökte sjalva hitta en lösning på sitt egna problem med hjälp av alla andras idéer och kommentarer.
Det som jag och Ebba ska tack vare er kan göra är att leka bank och ge dem ett lån som de förhoppningsvis en vacker dag ska kunna betala tillbaka. Därför fick alla familjerna en läxa med sig hem. De ska inför nästa gång försöka skriva en ekonomisk plan över hur mycket deras företag kan kosta och vad deras inkomster kan bli.
Så vi ska den 17/10 ha ett nytt möte där de ska ha en början på en plan och vi ska försöka hjälpa dem framåt.
Samtidigt i lekrummet:
försökte jag och Ebba underhålla 12 barn i åldrar från 3 till 13 år, svårt eftersom vi det ända vi kan säga på Swahili är alla hälsningsfraser, det godaste frukterna och räkna till 20. Men på något sätt lyckades vi samla alla i en sångsamling och sjunga aramsamsam och någon låt på Swahili. innan det minsta blev rastlösa och vi fick improvisera med kast i luften och tönt danser.
Det var så svart att se att dessa barn faktiskt är smittade av HIV och lever så fattigt som dom faktiskt gör. Det var många av barnen som under dessa 5 timmar blommade ut och tog plats och slogs om leksakerna och fick vara barn.
Ebba fick ett väldigt fint moment med en lite tjej som kröp upp i hennes knä och somnade precis innan lunch, när Ebba sedan skulle väcka henne till maten flög hon nästan sovande på maten, det var under lunchen man åter igen förstod att det är inte sa ofta dessa barn ser så mycket mat och faktiskt kan äta sig mätta.
Vi hade bestämt att dagen skulle vara kort just för att inte det skulle vara allt för mycket under en dag och därför avslutade vi allt efter lunch runt 14.00 tiden.
Alla verkade mycket nöjda med dagen och det kändes bra att visa familjerna att det är finns fler som dem och även att andra behöver den hjälp som de själva får.
Ebba, jag och Malaikafamiljerna kan inte tacka er tillräckligt för allt ni med era bidrag har kunnat hjälpa detta projekt med och allt vi har kunnat skapa under bara en lördag, alla ser fram emot nästa möte om två veckor. Fram tills dess kommer vi som vanligt åka ut med matkassar och saker som kan underlätta deras vardag.
Peter har nu också kommit efter mycket strul med flyg och en övernattning i Kenya. Men det ska bli kul att visa någon hemma hur vi lever och att allt vi skriver om faktiskt tyvärr finns. Varmt välkommen till Afrika Peter!!!
Igar och idag har vi varit ute hos alla familjer och delat ut kladerna som Peter hade samlat in. Det ar verkligen en skon kansla att fa ta av barnen de smutsiga, trasiga kladerna och satta pa dem rena, hela klader. De blev lyckliga. Tack igen!
Kram Ebba och Wilma
nu i lördags den 3/10 hade vi det första Malaikamötet. kl 7.45 är jag och Ebba på plats för att ställa allt i ordning och planera lite med de som är ansvariga. Hakonamatata (inga bekymmer) används inte bara i filmen Lejonkungen utan även flitigt i Tanzania och på vårt barnhem. Ingen av de ansvariga fanns på plats och vi som gillar struktur och scheman blir lite smått irriterade när klockan hinner bli 8.00 och första familjen anländer, tur var det att just denna familjen behärskar lite engelska sa vi kunde iaf välkomna dem och förklara situationen och dagen.
Runt 8.30 började personalen trilla in pole pole (långsamt långsamt) men som tur var väldigt effektivt tog de tag i det som skulle användas på mötet och jag och Ebba kunde koncentrera oss på lekrummet som vi skulle ha hand om.
Inne i samtalsrummet ställde vi stolar i en ring och hängde papper på väggarna så alla kunde hänga med.
I lekrummet lade vi ut stora pappersdukar massor av pennor, kritor, böcker, pussel, bollar och massa lego, riktigt hemtrevligt!
Runt 9.00 hade alla 7 familjerna anlänt + 3 nya som ska delta i projektet. De blev bjudna på frukost (tre brödskivor och te ). Deos som är socialsekreteraren förklarade dagens program medan jag och Ebba försökte med kroppsspråk och lite swahili locka in alla barnen i lekrummet.
I Samtalsrummet:
Satt alla vuxna i ringen som vi skapat och fick börja med att presentera sig själva, vart dom bor och familjemedlemmar. Detta gjordes med hjälp av en boll som kastades från person till person tills alla fått presentera sig. Michael som är rektor på centret förklarade lite om själva centret och om vad Maliakaprojektet går ut på och målet med mötet.
Efter detta splittrades familjerna och delades in i grupper som sattes runt olika bord ute på gården, där fick dom prata sig samman om det olika problemen som de hade och hur dem själva ska kunna hitta en lösning. De som kunde skriva, punktade ner de olika problemen och eventuella lösningar. Dessa papper sattes sedan upp i rummet igen och en från varje grupp fick förklara inför resten av grupperna deras slutsatser.
Med hjälp av denna övning hoppas vi att familjerna fick se att de faktiskt inte är själva med sina problem utan just nu finns det 10 familjer i samma rum med samma problem och viljan att lösa dem. Michael berättade för oss att föräldrarna hade varit väldigt kreativa och kommit på mycket olika idéer på olika små företag som i framtiden kan hjälpa dem ekonomiskt. Det var allt från att sälja kläder till att öppna fruktstånd.
Efter en liten vattenpaus sattes sig familjerna var for sig och försökte sjalva hitta en lösning på sitt egna problem med hjälp av alla andras idéer och kommentarer.
Det som jag och Ebba ska tack vare er kan göra är att leka bank och ge dem ett lån som de förhoppningsvis en vacker dag ska kunna betala tillbaka. Därför fick alla familjerna en läxa med sig hem. De ska inför nästa gång försöka skriva en ekonomisk plan över hur mycket deras företag kan kosta och vad deras inkomster kan bli.
Så vi ska den 17/10 ha ett nytt möte där de ska ha en början på en plan och vi ska försöka hjälpa dem framåt.
Samtidigt i lekrummet:
försökte jag och Ebba underhålla 12 barn i åldrar från 3 till 13 år, svårt eftersom vi det ända vi kan säga på Swahili är alla hälsningsfraser, det godaste frukterna och räkna till 20. Men på något sätt lyckades vi samla alla i en sångsamling och sjunga aramsamsam och någon låt på Swahili. innan det minsta blev rastlösa och vi fick improvisera med kast i luften och tönt danser.
Det var så svart att se att dessa barn faktiskt är smittade av HIV och lever så fattigt som dom faktiskt gör. Det var många av barnen som under dessa 5 timmar blommade ut och tog plats och slogs om leksakerna och fick vara barn.
Ebba fick ett väldigt fint moment med en lite tjej som kröp upp i hennes knä och somnade precis innan lunch, när Ebba sedan skulle väcka henne till maten flög hon nästan sovande på maten, det var under lunchen man åter igen förstod att det är inte sa ofta dessa barn ser så mycket mat och faktiskt kan äta sig mätta.
Vi hade bestämt att dagen skulle vara kort just för att inte det skulle vara allt för mycket under en dag och därför avslutade vi allt efter lunch runt 14.00 tiden.
Alla verkade mycket nöjda med dagen och det kändes bra att visa familjerna att det är finns fler som dem och även att andra behöver den hjälp som de själva får.
Ebba, jag och Malaikafamiljerna kan inte tacka er tillräckligt för allt ni med era bidrag har kunnat hjälpa detta projekt med och allt vi har kunnat skapa under bara en lördag, alla ser fram emot nästa möte om två veckor. Fram tills dess kommer vi som vanligt åka ut med matkassar och saker som kan underlätta deras vardag.
Peter har nu också kommit efter mycket strul med flyg och en övernattning i Kenya. Men det ska bli kul att visa någon hemma hur vi lever och att allt vi skriver om faktiskt tyvärr finns. Varmt välkommen till Afrika Peter!!!
Igar och idag har vi varit ute hos alla familjer och delat ut kladerna som Peter hade samlat in. Det ar verkligen en skon kansla att fa ta av barnen de smutsiga, trasiga kladerna och satta pa dem rena, hela klader. De blev lyckliga. Tack igen!
Kram Ebba och Wilma
fredag 2 oktober 2009
onsdag 30 september 2009
Fortsattning Malaika
Tack alla ni som hjalper oss att kunna hjalpa!
Just nu gar det mycket fort fram och vi har verkligen mojligheter att hjalpa familjerna att skapa sin egna framtid!
i Mandags akte vi som vanligt ut till alla familjer med den pase av mat som varje manad delas ut, men aven med ett besked om att vi har mojlighet att samla alla familjer pa lordag for att bjuda pa mat, lara kanna varandra battre men ocksa diskutera framtiden och hur dom sjalva ska kunna tjana sina egna pengar. Alla familjer blev mycket glada och vi har idag planerat hur lordagen ska se ut.
-familjerna anlander runt 8.00 vi bjuder pa frukost
-samlas for att dela in dom i grupper for disskusion om deras gemensam problem och hur de ska kunna losa det. Detta gor vi fram till kl 13.00 da vi bjuder pa lunch.
Jag, Ebba och Peter kommer nog leka mest med barnen eftersom vi inte riktig behaskar spraket an. Socialarbetare och Michael kommer halla i diskusionerna vilket kanns jattebra!!
En kort dag men forhoppningsvis en givande dag for alla. Hoppas kunna sammla alla snart igen.
vi skriver mer pa sondag och berattar hur det gick!!!
ska bli riktigt kul att Peter kommer pa fredag! Valkommen!!
Ebba o Wilma
Just nu gar det mycket fort fram och vi har verkligen mojligheter att hjalpa familjerna att skapa sin egna framtid!
i Mandags akte vi som vanligt ut till alla familjer med den pase av mat som varje manad delas ut, men aven med ett besked om att vi har mojlighet att samla alla familjer pa lordag for att bjuda pa mat, lara kanna varandra battre men ocksa diskutera framtiden och hur dom sjalva ska kunna tjana sina egna pengar. Alla familjer blev mycket glada och vi har idag planerat hur lordagen ska se ut.
-familjerna anlander runt 8.00 vi bjuder pa frukost
-samlas for att dela in dom i grupper for disskusion om deras gemensam problem och hur de ska kunna losa det. Detta gor vi fram till kl 13.00 da vi bjuder pa lunch.
Jag, Ebba och Peter kommer nog leka mest med barnen eftersom vi inte riktig behaskar spraket an. Socialarbetare och Michael kommer halla i diskusionerna vilket kanns jattebra!!
En kort dag men forhoppningsvis en givande dag for alla. Hoppas kunna sammla alla snart igen.
vi skriver mer pa sondag och berattar hur det gick!!!
ska bli riktigt kul att Peter kommer pa fredag! Valkommen!!
Ebba o Wilma
söndag 27 september 2009
Vi klarade det!
Nu har vi kommit ner ifran Afrikas hogsta berg! Det var det absolut haftigaste men jobbigaste vi nagonsin gjort! Wilma tror att hon kan likna det med att foda barn - fruktansvart smartsamt men otroligt vackert!
Vi var en grupp pa 9 personer, Wilma, Ebba, Isabelle, tre hollandskor, tva britter och en fran nya zealand. Alla forutom vi var lakarstudenter, sa vi var lyckligt lottade. Till denna grupp pa 9 personer, hade vi 4 guider, 2 kockar, 2 servitriser och 33 bärare. Vi har aldrig kant oss sa uppassade tidigare. De bar allt, gick mycket fortare an vi och nar vi val var framme vid campet var talten uppsatta och maten lagad.
Vi startade fortsa dagen pa 1800 m och vandrade genom regnskog i 5 timmar i regn. Kom upp till Machame camp pa 3000 m. Mycket mysigt, vi sov 3 tjejer i ett litet talt. Redan har borjade det bli kallt. Men bada tva var fortfarande friska.
Andra dagen gick vi 4 timmar med vara lunchpaket till Shira camp pa 3840 m. Wilma var fortfarande frisk. Vi njot och alskade att vandra i naturen. Det var har vi borjade fa forstaelse for de som bestiger berg - "detta ska vi gora oftare".
Tredje dagen vandrade vi 6 timmar upp till 4600 och ner och kom fram till Baranco camp pa 3940. Wilma blev magsjuk och led hela dagen. Jag forstod nog inte riktigt hur daligt hon madde och tyckte hon skulle byta installning. nar vi kom fram kraktes Wilma men jag tyckte att hon borde ata mera ris med socker pa trots att det vaxte i munnen. I efterhand har jag lite angest.
Fjarde dagen - Wilma totalt energilos. Vi vandrade i 4 timmar till Karanga valley camp - 4100 m. Har fick vi stor nytta av vara kara lakarstudenter som tryckte i Wilma massa piller. Pa eftermiddagen gjorde vi en sa kallad acclimatization walk. Vi gick alltsa ca 100 m hogre upp for att vanja oss vid hojden och sen gick vi ner igen. Framat kvallen madde Wilma battre.
Femte dagen gick vi bara i ca 3 timmar. Wilma hade antligen lyckats ata en ordentlig frukost. Jag hade tur och madde fortfarande jattebra med massa energi. Som tur var hade jag Isabelle som jag kunde studsa fram med. Den kommande natten var den vi hade vantat pa i 5 langa dagar. Vi at middag kl 17. Kl 21 somnade vi antligen och kl 23 blev vi vackta igen. Da var det dags for te och mariekex.
Sjatte dagen borjade alltsa redan 00.00 efter tva timmars somn. Vandringen startade med pannlampor under en stjarnklar himmel och en valdigt massa klader pa oss. Vi gick pole pole (langsamt) och sag bara ca en meter framat. Efter tre timmar vilket var ca halva vagen far en av doktorerna vanda efter att ha rakat ut for samma som Wilma fick nagra dagar tidigare.
Nu borjade det bli riktigt tungt och Wilma hade svart att andas. Det var nu som jag faktiskt borjade ta henne pa allvar. Som tur var fick Wilma skjuts av en av guiderna som tryckte upp henne for berget medans han sjungande bar bade Wilmas och min ryggsack. Efter ca 6 timmar nadde vi Stella point pa 5700 m. Vi trodde det var over men da var det drygt en timmas slapande kvar till den riktiga toppen. Bade jag och Wilma kom dit med sma marginal och vi brot ihop av utmattning och gladje. Det var sa otroligt haftigt! Med soluppgang och glaciarer som omringade oss stod vi pa toppen av varldens hogsta fristaende berg!!!
Nu var det 6 timmar kvar av vandring nerat till kvallens camp. Da fick Wilma sin energi tillbaka och vi akte skidor med vara kangor nerfor berget i sanden. Utmattade och overlyckliga sov vi dar en natt och vandrade sedan dagen efter ner genom regnskogen i 3 timmar. Val tillbaka pa vart hostel fick vi duscha efter en vecka av smuts och svett. UNDERBART!!
Nu ar vi omma I hela kroppen men vi mar valdigt bra. Kanns overkligt att se bergstoppen bakom oss dar vi statt.
Bilder och filmer kommer snart nar det fungerar.
Puss och kram Wilma och Ebba
Vi var en grupp pa 9 personer, Wilma, Ebba, Isabelle, tre hollandskor, tva britter och en fran nya zealand. Alla forutom vi var lakarstudenter, sa vi var lyckligt lottade. Till denna grupp pa 9 personer, hade vi 4 guider, 2 kockar, 2 servitriser och 33 bärare. Vi har aldrig kant oss sa uppassade tidigare. De bar allt, gick mycket fortare an vi och nar vi val var framme vid campet var talten uppsatta och maten lagad.
Vi startade fortsa dagen pa 1800 m och vandrade genom regnskog i 5 timmar i regn. Kom upp till Machame camp pa 3000 m. Mycket mysigt, vi sov 3 tjejer i ett litet talt. Redan har borjade det bli kallt. Men bada tva var fortfarande friska.
Andra dagen gick vi 4 timmar med vara lunchpaket till Shira camp pa 3840 m. Wilma var fortfarande frisk. Vi njot och alskade att vandra i naturen. Det var har vi borjade fa forstaelse for de som bestiger berg - "detta ska vi gora oftare".
Tredje dagen vandrade vi 6 timmar upp till 4600 och ner och kom fram till Baranco camp pa 3940. Wilma blev magsjuk och led hela dagen. Jag forstod nog inte riktigt hur daligt hon madde och tyckte hon skulle byta installning. nar vi kom fram kraktes Wilma men jag tyckte att hon borde ata mera ris med socker pa trots att det vaxte i munnen. I efterhand har jag lite angest.
Fjarde dagen - Wilma totalt energilos. Vi vandrade i 4 timmar till Karanga valley camp - 4100 m. Har fick vi stor nytta av vara kara lakarstudenter som tryckte i Wilma massa piller. Pa eftermiddagen gjorde vi en sa kallad acclimatization walk. Vi gick alltsa ca 100 m hogre upp for att vanja oss vid hojden och sen gick vi ner igen. Framat kvallen madde Wilma battre.
Femte dagen gick vi bara i ca 3 timmar. Wilma hade antligen lyckats ata en ordentlig frukost. Jag hade tur och madde fortfarande jattebra med massa energi. Som tur var hade jag Isabelle som jag kunde studsa fram med. Den kommande natten var den vi hade vantat pa i 5 langa dagar. Vi at middag kl 17. Kl 21 somnade vi antligen och kl 23 blev vi vackta igen. Da var det dags for te och mariekex.
Sjatte dagen borjade alltsa redan 00.00 efter tva timmars somn. Vandringen startade med pannlampor under en stjarnklar himmel och en valdigt massa klader pa oss. Vi gick pole pole (langsamt) och sag bara ca en meter framat. Efter tre timmar vilket var ca halva vagen far en av doktorerna vanda efter att ha rakat ut for samma som Wilma fick nagra dagar tidigare.
Nu borjade det bli riktigt tungt och Wilma hade svart att andas. Det var nu som jag faktiskt borjade ta henne pa allvar. Som tur var fick Wilma skjuts av en av guiderna som tryckte upp henne for berget medans han sjungande bar bade Wilmas och min ryggsack. Efter ca 6 timmar nadde vi Stella point pa 5700 m. Vi trodde det var over men da var det drygt en timmas slapande kvar till den riktiga toppen. Bade jag och Wilma kom dit med sma marginal och vi brot ihop av utmattning och gladje. Det var sa otroligt haftigt! Med soluppgang och glaciarer som omringade oss stod vi pa toppen av varldens hogsta fristaende berg!!!
Nu var det 6 timmar kvar av vandring nerat till kvallens camp. Da fick Wilma sin energi tillbaka och vi akte skidor med vara kangor nerfor berget i sanden. Utmattade och overlyckliga sov vi dar en natt och vandrade sedan dagen efter ner genom regnskogen i 3 timmar. Val tillbaka pa vart hostel fick vi duscha efter en vecka av smuts och svett. UNDERBART!!
Nu ar vi omma I hela kroppen men vi mar valdigt bra. Kanns overkligt att se bergstoppen bakom oss dar vi statt.
Bilder och filmer kommer snart nar det fungerar.
Puss och kram Wilma och Ebba
torsdag 17 september 2009
Innan Berget och lite annat
hej och hoo for nu ska vi ut och ga!
imorgon ar det dax for den langa vandrigen upp for killimanjaro och vi har nu laddat i tva dagar med vandringar upp och ner till byn (vilket tar ca 1h) med vara kangor. det ar svettigt!
Inatt vaknade jag (Wilma) av att nagon hade slagit mig i huvudet med en stor sten- kanndes sa iaf!! och dar tog mina drommar om att hanga med upp pa berget slut!!
Men jag vakande igen pa morgonen med en forfarlig baksmalla, vilket ar omojligt eftersom jag inte har intagit nagon slags alkohol under hela resan.
Dagen blir iaf bra oah jag mar nu toppen. Vi har hamtat alla utrusting infor resan.. vi lanar ALLT utom skor! tydligen ska det vara ca -25 grader pa toppen sa vi har mycket klader med oss. Bararna som vi ska ha med oss ska ha 20 kg var pa ryggen men vi nojer oss med 4 kg vatten.
lite info om berget:
-Killimanjaro ar varldens hogsta fristaende berg pa 5 891,8 meter ove havet
-Berget kan bestigas utan erfarenhet av bergsbestigning
-Stora klippblock har dessutom dödat turister vid flera tillfällen då blocken rasat ner på grund av att glaciären smälter .
-Uppe på Kilimanjaro finns det en glaciär som nu håller på att smälta, dock inte på grund av global uppvarmimng som ofta hävdas. Flera vetenskapliga studier visar att glaciären har minskat sedan 1880-talet på grund av torrare väder, vilket leder till mindre nederbörd på bergets topp.
overigt sa har vi jobbat ganska mycket med Malaika barnen, men ocksa forsokt lara kanna alla barn pa barnhemmet!
vi hade en heldag med alla barn vilket innebar de barn som bor pa hemmat och de som gar i skolan dar, alla skulle underhallas.. ca 60 st. Jag och Ebba forsokt tappert forklara olika lekar som ex viskleken vilket var svart eftersom baranen av naturliga skal alltid avslutar sina meningar med i pa slutet.
Men vi lyckatdes riktigt bra med leken som gar ut pa att fora en boll genom hela ringen med andast haka och brostkorg som hjal! barnen skrattade mycket nar dom insag att det faktiskt ser ut som att man star och hanglar!!
Sjalvklart fick vi ocksa delta i olika springa runt ringen lekar och ramsor pa swahili..
tappert foroker vi hoppa hopprep men det ar riktigt svart nar jag under min dagistid mest lekte i skogen och Ebba i lekstugorna. Men detta ska vi nog bli battre pa!
hela havet stormar ar nasta utmaning som vi ska forsoka oss pa!! men hjalp av trummor.
Har ni lite ideer pa lekar sa skriv garna ner dom!!!! tack!!
Vi har avent lite smatt forsokt oss pa att smalta in mer i kulturen genom att kopa lite afrikanska armband och jag har kopt min alldra forsta batik troja, ska nog bli lite brunare innan jag borjar ha det pa stan!! an sa lange ser vi fortfarande ut som riktiga turister med magvaska, joggingskor och bleka!! vi ar fortfarande kompisar men blir riktigt grininga om vi inte far mat inom tre timmar darfor smiter vi ibland ivag och ater lite digestive. Vi lagger oss ca kl 21.00 och vaknar kl 7.00.
hej hopp!!! Wilma och Ebba
imorgon ar det dax for den langa vandrigen upp for killimanjaro och vi har nu laddat i tva dagar med vandringar upp och ner till byn (vilket tar ca 1h) med vara kangor. det ar svettigt!
Inatt vaknade jag (Wilma) av att nagon hade slagit mig i huvudet med en stor sten- kanndes sa iaf!! och dar tog mina drommar om att hanga med upp pa berget slut!!
Men jag vakande igen pa morgonen med en forfarlig baksmalla, vilket ar omojligt eftersom jag inte har intagit nagon slags alkohol under hela resan.
Dagen blir iaf bra oah jag mar nu toppen. Vi har hamtat alla utrusting infor resan.. vi lanar ALLT utom skor! tydligen ska det vara ca -25 grader pa toppen sa vi har mycket klader med oss. Bararna som vi ska ha med oss ska ha 20 kg var pa ryggen men vi nojer oss med 4 kg vatten.
lite info om berget:
-Killimanjaro ar varldens hogsta fristaende berg pa 5 891,8 meter ove havet
-Berget kan bestigas utan erfarenhet av bergsbestigning
-Stora klippblock har dessutom dödat turister vid flera tillfällen då blocken rasat ner på grund av att glaciären smälter .
-Uppe på Kilimanjaro finns det en glaciär som nu håller på att smälta, dock inte på grund av global uppvarmimng som ofta hävdas. Flera vetenskapliga studier visar att glaciären har minskat sedan 1880-talet på grund av torrare väder, vilket leder till mindre nederbörd på bergets topp.
overigt sa har vi jobbat ganska mycket med Malaika barnen, men ocksa forsokt lara kanna alla barn pa barnhemmet!
vi hade en heldag med alla barn vilket innebar de barn som bor pa hemmat och de som gar i skolan dar, alla skulle underhallas.. ca 60 st. Jag och Ebba forsokt tappert forklara olika lekar som ex viskleken vilket var svart eftersom baranen av naturliga skal alltid avslutar sina meningar med i pa slutet.
Men vi lyckatdes riktigt bra med leken som gar ut pa att fora en boll genom hela ringen med andast haka och brostkorg som hjal! barnen skrattade mycket nar dom insag att det faktiskt ser ut som att man star och hanglar!!
Sjalvklart fick vi ocksa delta i olika springa runt ringen lekar och ramsor pa swahili..
tappert foroker vi hoppa hopprep men det ar riktigt svart nar jag under min dagistid mest lekte i skogen och Ebba i lekstugorna. Men detta ska vi nog bli battre pa!
hela havet stormar ar nasta utmaning som vi ska forsoka oss pa!! men hjalp av trummor.
Har ni lite ideer pa lekar sa skriv garna ner dom!!!! tack!!
Vi har avent lite smatt forsokt oss pa att smalta in mer i kulturen genom att kopa lite afrikanska armband och jag har kopt min alldra forsta batik troja, ska nog bli lite brunare innan jag borjar ha det pa stan!! an sa lange ser vi fortfarande ut som riktiga turister med magvaska, joggingskor och bleka!! vi ar fortfarande kompisar men blir riktigt grininga om vi inte far mat inom tre timmar darfor smiter vi ibland ivag och ater lite digestive. Vi lagger oss ca kl 21.00 och vaknar kl 7.00.
hej hopp!!! Wilma och Ebba
Bilder - barnhemmet, marknad mm
Har kan man kopa kott om man vill. Det gor inte vi..
Den underbara kladmarknaden.
Roliga faglar.
Wilma ater majsgrot till mellanmal.
Koket pa barnhemmet, har kokas det bonor.
Ebba skar sallad.
Om man tittar noga ser man Kilimanjaro i bakgrunden, ingen bra bild tyvarr.
Frukt- och gronsaksmarknaden.
Har haller jag o Wilma i lekar! apelsinleken med boll..
Frukost pa vart hostel, knackebrod, tabletter och frukt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
