Första Malaikamötet

Hej alla!
nu i lördags den 3/10 hade vi det första Malaikamötet. kl 7.45 är jag och Ebba på plats för att ställa allt i ordning och planera lite med de som är ansvariga. Hakonamatata (inga bekymmer) används inte bara i filmen Lejonkungen utan även flitigt i Tanzania och på vårt barnhem. Ingen av de ansvariga fanns på plats och vi som gillar struktur och scheman blir lite smått irriterade när klockan hinner bli 8.00 och första familjen anländer, tur var det att just denna familjen behärskar lite engelska sa vi kunde iaf välkomna dem och förklara situationen och dagen.
Runt 8.30 började personalen trilla in pole pole (långsamt långsamt) men som tur var väldigt effektivt tog de tag i det som skulle användas på mötet och jag och Ebba kunde koncentrera oss på lekrummet som vi skulle ha hand om.
Inne i samtalsrummet ställde vi stolar i en ring och hängde papper på väggarna så alla kunde hänga med.
I lekrummet lade vi ut stora pappersdukar massor av pennor, kritor, böcker, pussel, bollar och massa lego, riktigt hemtrevligt!

Runt 9.00 hade alla 7 familjerna anlänt + 3 nya som ska delta i projektet. De blev bjudna på frukost (tre brödskivor och te ). Deos som är socialsekreteraren förklarade dagens program medan jag och Ebba försökte med kroppsspråk och lite swahili locka in alla barnen i lekrummet.

I Samtalsrummet:

Satt alla vuxna i ringen som vi skapat och fick börja med att presentera sig själva, vart dom bor och familjemedlemmar. Detta gjordes med hjälp av en boll som kastades från person till person tills alla fått presentera sig. Michael som är rektor på centret förklarade lite om själva centret och om vad Maliakaprojektet går ut på och målet med mötet.
Efter detta splittrades familjerna och delades in i grupper som sattes runt olika bord ute på gården, där fick dom prata sig samman om det olika problemen som de hade och hur dem själva ska kunna hitta en lösning. De som kunde skriva, punktade ner de olika problemen och eventuella lösningar. Dessa papper sattes sedan upp i rummet igen och en från varje grupp fick förklara inför resten av grupperna deras slutsatser.

Med hjälp av denna övning hoppas vi att familjerna fick se att de faktiskt inte är själva med sina problem utan just nu finns det 10 familjer i samma rum med samma problem och viljan att lösa dem. Michael berättade för oss att föräldrarna hade varit väldigt kreativa och kommit på mycket olika idéer på olika små företag som i framtiden kan hjälpa dem ekonomiskt. Det var allt från att sälja kläder till att öppna fruktstånd.

Efter en liten vattenpaus sattes sig familjerna var for sig och försökte sjalva hitta en lösning på sitt egna problem med hjälp av alla andras idéer och kommentarer.
Det som jag och Ebba ska tack vare er kan göra är att leka bank och ge dem ett lån som de förhoppningsvis en vacker dag ska kunna betala tillbaka. Därför fick alla familjerna en läxa med sig hem. De ska inför nästa gång försöka skriva en ekonomisk plan över hur mycket deras företag kan kosta och vad deras inkomster kan bli.
Så vi ska den 17/10 ha ett nytt möte där de ska ha en början på en plan och vi ska försöka hjälpa dem framåt.

Samtidigt i lekrummet:

försökte jag och Ebba underhålla 12 barn i åldrar från 3 till 13 år, svårt eftersom vi det ända vi kan säga på Swahili är alla hälsningsfraser, det godaste frukterna och räkna till 20. Men på något sätt lyckades vi samla alla i en sångsamling och sjunga aramsamsam och någon låt på Swahili. innan det minsta blev rastlösa och vi fick improvisera med kast i luften och tönt danser.
Det var så svart att se att dessa barn faktiskt är smittade av HIV och lever så fattigt som dom faktiskt gör. Det var många av barnen som under dessa 5 timmar blommade ut och tog plats och slogs om leksakerna och fick vara barn.
Ebba fick ett väldigt fint moment med en lite tjej som kröp upp i hennes knä och somnade precis innan lunch, när Ebba sedan skulle väcka henne till maten flög hon nästan sovande på maten, det var under lunchen man åter igen förstod att det är inte sa ofta dessa barn ser så mycket mat och faktiskt kan äta sig mätta.

Vi hade bestämt att dagen skulle vara kort just för att inte det skulle vara allt för mycket under en dag och därför avslutade vi allt efter lunch runt 14.00 tiden.
Alla verkade mycket nöjda med dagen och det kändes bra att visa familjerna att det är finns fler som dem och även att andra behöver den hjälp som de själva får.

Ebba, jag och Malaikafamiljerna kan inte tacka er tillräckligt för allt ni med era bidrag har kunnat hjälpa detta projekt med och allt vi har kunnat skapa under bara en lördag, alla ser fram emot nästa möte om två veckor. Fram tills dess kommer vi som vanligt åka ut med matkassar och saker som kan underlätta deras vardag.

Peter har nu också kommit efter mycket strul med flyg och en övernattning i Kenya. Men det ska bli kul att visa någon hemma hur vi lever och att allt vi skriver om faktiskt tyvärr finns. Varmt välkommen till Afrika Peter!!!

Igar och idag har vi varit ute hos alla familjer och delat ut kladerna som Peter hade samlat in. Det ar verkligen en skon kansla att fa ta av barnen de smutsiga, trasiga kladerna och satta pa dem rena, hela klader. De blev lyckliga. Tack igen!

Kram Ebba och Wilma