Andra och tredje Malaikamötet

Andra  Malaikamötet 17/10

Det har tillkommit två familjer, Rahelo 10 år och Neema 11 månader båda bor hos sina morföräldrar. Kul att se alla familjerna på Kili centre igen!

Inför detta möte hade familjerna skrivit en budget på sitt egna företag. Många av familjerna vill till exempel öppna ett fruktstånd och några vill sälja second-hand kläder på den stora marknaden i Moshi. 

Det huvudpunkter som diskuterades var:

- anledningen till att de får låna pangar och hur pengarna ska spenderas

- negativa följder av att ha tillgång till så mycket pengar.

-förslag på lösningar till de negativa följderna. En fin lösning som alla familjerna var överens om var- "to believe and pray god".  

Familjerna kom själva med förslaget att de pengar som inte används ska sparas på Kili center. Det bestämdes även hur mycket pengar som skulle lånas ut till varje familj. Minimum 100 000 Tsh = 550 kr och max 200 000 Tsh = 1 100kr . Deus tillsammans med familjerna  började på ett kontrakt som de sedan ska skriva under tillsammans med pengarna som ska delas ut den 2 November. Då ska dem även ha med ett vittne.

Vi var aktiva i lekrummet, barnen som sagt trivs med oss och är nu lite mer krävande som barn ska vara.  Men på något sätt lyckas vi styra och ställa med vårt lilla ordförråd, "hapana" som betyder "nej" används flitigt i olika tonlägen. Leksakerna ni skickat med andvänds, pussel och lego är uppskattat och stora pappers ark på golvet blir vackra täckningar. 

Vi har bifogat en del av rapporten ifrån mötet här nedan:

CLARIFICATION ON THE MAIN PURPOSE OF THE LOAN AND HOW THE MONEY WILL BE SPENT.

In a big circle group, with participatory approach, participants listed down how they will utilize the profit gained from the capital loan run business. They said the profit will cover medical costs for medics they don’t get for free from government hospitals, transport fares to and from clinic centres, educational costs for the children, clothing and nutrition food for their children as well as to easier them to communicate via phone air costs if any emergence.

 NEGATIVE OUTCOMES AFTER RECEIVING THE LOAN

Participants said, probably they will experience negative results like some parents or guardian of the children will follow into conflict due to one of them miss-allocate the purpose and the  budget of the loan,e.g becoming alcoholic or  spending the money for unnecessary things or spending the money without  having the plan before.

SOLUTIONS PROPOSED ON HOW TO OVERCOME NEGATIVE OUTCOMES

To believe and pray God

To keep profit interest in the  bank accounts

The malaika families extra money to be kept at Kili centre office 

To buy an asset or crops so it could be sold when the price will be high

 COMMON COMMENTS AND RECOMMENDATIONS PROPOSED ON THE LOAN CONTRACT

The participants said;

The loan will target the sick children

To be open and transparent if a capital loan is progressing profitably or if it is getting loss

To be frankly to speak out some  reasons leading them getting profit or loss

To put into consideration that the money is not a gift so needs to be re-funded at a specific date and a proposed agreement.

They said the good period for them to start re-funding the loan is better to be three months after receiving and starting doing business 

They said tsh.10 000 is a right amount to re-fund for every loaner for every month

They proposed that it is better to re-fund the loan amount at the business place or home of the family and sign the written document/form

Kili centre staff to do follow-ups in order to supervise and evaluate how the business is progressing.

It was proposed that during signing the agreement it is better the witnesses to be part of the family members and not people who are not family members or local government leaders. This can be done in order to maintain child/parent/guardian confidentiality and loan acquisition

OTHER OPINIONS SPOKEN

They said,Malaika clients must report any time to corresponding Kili centre staff if any thing happened and needs support

The malaika project services are contributing a lot for both children who is sick as well as other family belongings 

The date/day for doing follow up is better to be arranged by the Kili centre office

I fredags 23/10 hade vi möte med ekonomen som skulle förelösa dagen efter på tredje mötet med Malaikafamiljerna. Vi skrev klart kontraktet, och gick igenom med Deus specifikt vad dessa familjer behöver lära sig för att kunna driva ett företag. Han var en trevlig man som var muslim, klockan tolv fick han bråttom och skulle iväg och be.

Tredje Malaikamötet, i lördags 24/10

Det va fint att se alla familjerna åter igen, alla familjerna klär verkligen upp sig inför dessa möten och vi kan stolt berätta att ALLA barn har kläderna som ni har sänt med oss. 

Ekonomen satte igång direkt med att föreläsa för föräldrarna. Vi tog som vanligt hand om barnen i lekrummet. De är verkligen charmiga små barn, vi vill ta med oss hela gänget hem. Wilma hade en liten pojke som hängde som en apa runt hennes ben hela dagen. Den lilla flickan sov middag i mitt knä igen - underbart!

Det var häftigt att se hur ekonomen föreläste för föräldrarna, trots att vi inte förstod något kunde man se på kroppsspråket att han var väldigt pedagogisk. Hilary och Deus berättade för oss att allting gick jättebra. Föräldrarna var mycket intresserade och ställde mycket frågor. Stämningen bland föräldrarna har förändrats, man märker att de har fått hopp och de känns faktiskt redan nu mer energifulla och redo att jobba hårt för att tjäna sina egna pengar. De är så extremt tacksamma gentemot er som gjort detta möjligt!

Idag ska vi ut och se till att alla har skaffat sig var sitt vittne inför måndagen då pengarna ska tas emot och kontraktet skrivas på.

Vi återkommer med uppdateringar!

kramar Wilma och Ebba

Neema, den nya flickan med sin mormor.

En liten flicka som fått era kläder.

Ekonomen föreläser.

Barnen äter lunch.

Barnen är fascinerade av vårt blonda hår..

Här sitter föräldrarna på mötet.

Wilma leker med barnen.

Malaikaföräldrarna, uppklädda och fina.

Sorry

Hej alla läsare, jobbigt men internet vill inte jobba med oss och vi har riktigt svårt att få upp bilder! Vi vet att bilder säger mer än tusen ord och kommer inte ge upp men sluta inte läsa.. vi är laddade för mötet som är imorgon... 

Stor kram Wilma och Ebba

Begravning

Sorgligt men sant så har vi varit på en Afrikans begravning.En personal på Centret vars pappa tog sitt egna liv.
Lite lustigt kändes det att bli inbjudna men vi tackade ja. Och blev påklädda afrikanska kläder som består av två tygstycken med mycket färg, en runt midjan som en kjol och den andra som en scarf för att dölja axlar. Vi plus några från personalen och fyra barn från centret klättrade upp i bilen och stod på ett flak hela vägen till begravningen som låg långt bland alla kaffe plantor och bananträd. Det farligaste vi gjort på hela resan.

På vägen dit mötte vi upp bilen som hade hämtat mannen i kistan, det var inte en fin begravnings bil utan en truck med flak där kistan låg och på kistan stod några av de män som skulle till begravningen och hade varit med och hämtat liket på sjukhuset. Fram tills nu kändes det hela faktiskt ganska flummit, men när vi svänger in i byn där familjen bodde och själva sermonin tog allt en helt annan vändning.
Vi möts av det hemskaste skriken jag någonsin hört och en hel familj som sitter tryckta mot en vägg och verkligen skriker ut sin sorg. Här visar man sina känslor och håller inte inne med nått. Döttrarna till den avlidne skrek kastade sig på marken slog med händerna. Det blev verkligen en känslosamt och svårt att hålla tårarna tillbaka. Att ta sitt egna liv här i Afrika är tydligen en synd och därför ville ingen från kyrkan delta, därför var det en av personalen från Kilicenter som höll i psalmerna och en granne från byn som fick hoppa in som "präst". Allt var otroligt vackert, kvinnorna bar mycket färger och särmonin hölls utomhus bland grönt och blå himmel.
Vi kände oss lite obekväma i början eftersom vi under en kort stund fick all uppmärksamhet, men efter ett liten tag fanns vi inte längre vilket va skönt, det känns till och med som att familjen uppskattade våran närvaro. Tydligen fint att ha Vita på sin begravning så fotografen tog ett foto med bara oss på.

Skriken va verkligen hemska och efter ett tag kändes det nästan som kvinnorna tävlade om vem som kunde skrika högst. Men varje skrik skar värkligen i hjärtat. Begravningen var med öppen kista. Riktigt tungt eftersom mannen hade hängt sig bara för två dagar sedan och sjukhuset hade inte tvättat honom. En del av begravningen gick ut på att alla skulle ta ett varv runt kistan och lägga en summa pengar till familjen i en liten krans. Vi har nog aldrig sett en så död människa. Han hade vitt kladd i munnen, blod från näsan och stora sår efter snöret som han hängt sig i, det gjorde ont att behöva se barnen se sin pappa i det siktet. En sed vi inte riktigt förstod oss på. En annan sak som var mycket fint var att hela byn kom till begravningen, skojar inte om jag säger att det var över 100 pers. Tydligen är detta ganska få på en begravning eftersom alla grannbyar också brukar delta, men eftersom han hade hängt sig så ville inte alla stötta. Allt avslutades med att vi blev bjudna på mat. Kött, ris och bönor. Jätte svårt att äta snyggt med händerna. Vi lämnar allt i tystnad och undrar nog fortfarande lite vad vi har varit med om.

Kram Ebba och Wilma

Första Malaikamötet

Hej alla!
nu i lördags den 3/10 hade vi det första Malaikamötet. kl 7.45 är jag och Ebba på plats för att ställa allt i ordning och planera lite med de som är ansvariga. Hakonamatata (inga bekymmer) används inte bara i filmen Lejonkungen utan även flitigt i Tanzania och på vårt barnhem. Ingen av de ansvariga fanns på plats och vi som gillar struktur och scheman blir lite smått irriterade när klockan hinner bli 8.00 och första familjen anländer, tur var det att just denna familjen behärskar lite engelska sa vi kunde iaf välkomna dem och förklara situationen och dagen.
Runt 8.30 började personalen trilla in pole pole (långsamt långsamt) men som tur var väldigt effektivt tog de tag i det som skulle användas på mötet och jag och Ebba kunde koncentrera oss på lekrummet som vi skulle ha hand om.
Inne i samtalsrummet ställde vi stolar i en ring och hängde papper på väggarna så alla kunde hänga med.
I lekrummet lade vi ut stora pappersdukar massor av pennor, kritor, böcker, pussel, bollar och massa lego, riktigt hemtrevligt!

Runt 9.00 hade alla 7 familjerna anlänt + 3 nya som ska delta i projektet. De blev bjudna på frukost (tre brödskivor och te ). Deos som är socialsekreteraren förklarade dagens program medan jag och Ebba försökte med kroppsspråk och lite swahili locka in alla barnen i lekrummet.

I Samtalsrummet:

Satt alla vuxna i ringen som vi skapat och fick börja med att presentera sig själva, vart dom bor och familjemedlemmar. Detta gjordes med hjälp av en boll som kastades från person till person tills alla fått presentera sig. Michael som är rektor på centret förklarade lite om själva centret och om vad Maliakaprojektet går ut på och målet med mötet.
Efter detta splittrades familjerna och delades in i grupper som sattes runt olika bord ute på gården, där fick dom prata sig samman om det olika problemen som de hade och hur dem själva ska kunna hitta en lösning. De som kunde skriva, punktade ner de olika problemen och eventuella lösningar. Dessa papper sattes sedan upp i rummet igen och en från varje grupp fick förklara inför resten av grupperna deras slutsatser.

Med hjälp av denna övning hoppas vi att familjerna fick se att de faktiskt inte är själva med sina problem utan just nu finns det 10 familjer i samma rum med samma problem och viljan att lösa dem. Michael berättade för oss att föräldrarna hade varit väldigt kreativa och kommit på mycket olika idéer på olika små företag som i framtiden kan hjälpa dem ekonomiskt. Det var allt från att sälja kläder till att öppna fruktstånd.

Efter en liten vattenpaus sattes sig familjerna var for sig och försökte sjalva hitta en lösning på sitt egna problem med hjälp av alla andras idéer och kommentarer.
Det som jag och Ebba ska tack vare er kan göra är att leka bank och ge dem ett lån som de förhoppningsvis en vacker dag ska kunna betala tillbaka. Därför fick alla familjerna en läxa med sig hem. De ska inför nästa gång försöka skriva en ekonomisk plan över hur mycket deras företag kan kosta och vad deras inkomster kan bli.
Så vi ska den 17/10 ha ett nytt möte där de ska ha en början på en plan och vi ska försöka hjälpa dem framåt.

Samtidigt i lekrummet:

försökte jag och Ebba underhålla 12 barn i åldrar från 3 till 13 år, svårt eftersom vi det ända vi kan säga på Swahili är alla hälsningsfraser, det godaste frukterna och räkna till 20. Men på något sätt lyckades vi samla alla i en sångsamling och sjunga aramsamsam och någon låt på Swahili. innan det minsta blev rastlösa och vi fick improvisera med kast i luften och tönt danser.
Det var så svart att se att dessa barn faktiskt är smittade av HIV och lever så fattigt som dom faktiskt gör. Det var många av barnen som under dessa 5 timmar blommade ut och tog plats och slogs om leksakerna och fick vara barn.
Ebba fick ett väldigt fint moment med en lite tjej som kröp upp i hennes knä och somnade precis innan lunch, när Ebba sedan skulle väcka henne till maten flög hon nästan sovande på maten, det var under lunchen man åter igen förstod att det är inte sa ofta dessa barn ser så mycket mat och faktiskt kan äta sig mätta.

Vi hade bestämt att dagen skulle vara kort just för att inte det skulle vara allt för mycket under en dag och därför avslutade vi allt efter lunch runt 14.00 tiden.
Alla verkade mycket nöjda med dagen och det kändes bra att visa familjerna att det är finns fler som dem och även att andra behöver den hjälp som de själva får.

Ebba, jag och Malaikafamiljerna kan inte tacka er tillräckligt för allt ni med era bidrag har kunnat hjälpa detta projekt med och allt vi har kunnat skapa under bara en lördag, alla ser fram emot nästa möte om två veckor. Fram tills dess kommer vi som vanligt åka ut med matkassar och saker som kan underlätta deras vardag.

Peter har nu också kommit efter mycket strul med flyg och en övernattning i Kenya. Men det ska bli kul att visa någon hemma hur vi lever och att allt vi skriver om faktiskt tyvärr finns. Varmt välkommen till Afrika Peter!!!

Igar och idag har vi varit ute hos alla familjer och delat ut kladerna som Peter hade samlat in. Det ar verkligen en skon kansla att fa ta av barnen de smutsiga, trasiga kladerna och satta pa dem rena, hela klader. De blev lyckliga. Tack igen!

Kram Ebba och Wilma

Bilder - Kilimanjaro